svarta siluetter som rör sig längst bak i tankarna, difusa av alkohol. där är dem igen, min största fans. dem dansar i takt till mina hjärtslag. dem rör sig som dimma, som fjädrar. minnen av kalla golv, långa korridorer, panikkänslan, alla ögon som stirrade när jag försökte slå mig igenom folkmassan. ord jag aldrig minns jag sa, skrek. när drömmar och verkligheten möts och jag inte kan avgöra vilket. det är något trasigt där inne, inne i huvudet. och du bara fortsätter le som att du vore fan själv, men du byte ansikte.



Bara för att jag känner mig som 15 igen.