jag har många bra vänner, men det finns en person som jag inte träffat på jättelänge, jag brukar höra hennes röst i mitt huvud, hon har liksom blivit som mitt samvete och även fast vi inte kände varandra så länge, så kände vi varandra väldigt väl. vi hörs inte så ofta och vi har inte setts på ett halvår, det är så mycket jag har missat och ändå känns det som att om jag skulle träffa henne nu så skulle det kännas som igår (med undantaget att vi skulle förmodligen prata varandra till döds). det värsta med saknaden är alla saker man missar i någons liv, att aldrig kunna vara där, men jag tror att hon vet att jag alltid finns. och jag vet att hon finns där för mig också, för hon har ett stort hjärta. ibland undrar jag om hon kommer hitta någon som verkligen förtjänar det, eller ens orkar bära det.