det här är kärlek och jag kommer inte undan. när himlen darrar i tackt till hjärtat och siluetterna säger allt mellan himmel och jord. när fantasin krockar med tragedin. när jag vill allt och inget, när verkligheten krockar med drömmarna, där jag möter din blick och du är ingenting. jag har melodin, men ingen som vet vart den kommer ifrån. jag går steg efter steg, park efter park, hjärta efter hjärta och det låter som en melodi. när rädslan tar över instinkter säger mer än ord, saknad. mina coca cola tankar, dina stumma ord. skrattet som ekar i allt som kan gå sönder. inget är vackert om det inte låter som ett kras. ord som söndras i extas i det andra säger är, som inte är, så varför kan inte jag säga som det är. när stjärnor darrar, dansar i extas, till takten av mina ojämna hjärtslag. det ringande ljudet av skratt som låter som en melodi. jag bryr mig inte om sånt, som bryr andra, som bryr sig. och det är allt och ingenting, för det är så när man dansar ojämnt, som mina hjärtslag till rymdens alla stjärnor, som darra i takt till mitt hjärta. som något som söndras ut, utan att gå sönder. som ett extas, som kärlek utan ord och ord utan kärlek. eller kärlek utan kärlek. som något vackert som går sönder utan att någonsin varit vackert.