gömmer mig bakom murar av snö, gamla minnen, vackra tankar. igen. någonstans i mörkret öppnas nya vyer, korridorer in till en annan del av någon annanstans. jag andas tyngre för att jag glömmer bort vem jag är, vart jag är, vart är vi påväg? jag väntar tyst på magin, väntar på att få domna bort. genom en kylig vind under en stjärnklar himmel, det gula ljuset som förvränger allt. jag svävar hem i det vacuum du lämnade kvar i oktober. jag antar att du är borta nu.