Jag hatar att åka tåg. Jag tycker att buss är mycket bättre, mysigare på något sätt. Man kan luta pannan mot rutan och se alla billjus flimra förbi. Man kan lyssna på musik, jag minns när jag var 14 och hade min gamla cd-spelare. Jag hade inte så många skivor att lyssna på, jag är ingen samlare. Jag hade några singlar, några album och några blandskivor. Min favoritblandskiva med 52 låtar. En av dem låtarna var med José Gonzales, en annan med Roxette. Skivan är borta nu, men jag minns att det var min favoritskiva när jag läste min favoritbok. Alla låtar passade så bra in. Jag minns också hur arg min mormor blev, den semestern i spanien, när jag läste boken. Hon tyckte att jag borde ha spenderat mer tid ute i solen, leka och bada med min syster. Min syster, hon har precis fyllt 16. Jag minns när jag var så gammal. En bekymmerslös tid säger dem, men jag hade tusen bekymmer. Det var fyra år sedan, ibland känns det som igår, som att tiden stått stilla. Det är så lustigt att jag bara har fem 4 år i mitt liv, eller fyra 5 år. Ibland undrar jag vad jag gör när jag är 25, då är ju min syster 21. Vart är vi i våra liv då? Jag undrar om jag fortfarande kommer föredra buss framför tåg.