min största ångest min sämsta vän ensamheten. något konstigt hände jorden snurrar åt fel håll och allt blir paradoxalt i mitt huvud. sånt som överensstämmer med verkligheten känns inte alls som på riktigt och det som bara är fantasi blev som en tragisk parodi att berätta för barnbarnen. allt jag kan minnas är toner i metall som fyller alla hörn av rummet ett snett leende som om du vore fan själv och trasiga strumpor. frätande trots alkohol. jag kallar det för helvetet.