Jag minns det som att det skulle kunna varit igår. När du berättade om dina äventyr runt medelhavet, om de midnattssvarta männen. Om komunikationen, de vackra fraserna som fastnade på tungan, om förvirringen och om de midnattssvarta männen, som hade klor som kunnat klösa ur din själ. Om hur du fastnade, om alla missförstånd. Och lagens väktare, gatan efter min älskade den äckliga. Doften av klorin och ljuden av de hemska insekterna. DU var som moln i mina tankar, ett slags luftbaserat vatten, långt borta, som fukt i min hjärna.