utanför fönstret på den tomma grå gatan svävar gula röda oranga löv ner genom den kalla atmosfären och som ett hån lägger de sig över betongvärldens alla gråskalor. sakta dör sommaren på bråddgatan 22A. mörkret lägger sig och det sterila gula ljuset från gatulyktorna håller ställningarna när solen inte kan. från mitt fönster kan jag se en annan tid leva vidare. tiden som försvann. hjärnspöken. och om jag blundar kan jag nästan känna din beröring, minns du hur det var? runt hörnet, du är nästan runt hörnet. din stadiga cykel. men du försvann snabbare än vad jag kunde säga ditt namn och det finns inget substitut för att lindra abstinensen. man lär sig leva med den livet går vidare världen fortsätter snurra och hånfullt lägger sig löven på marken. färgglada döda löv på en grå död värld. på bråddgatan 22A. där jag brukade vänta på dig från mitt fönster.