Sylvass kyla som skär genom tunna lakan, du säger att du kan se snön, det är närmre än vad man tror. jag ser bara stormen i dina ögon. så Jag svarar inte. Jag kan inte, Jag behöver symmetri. Någon gjorde bort sig, någon försökte skämta bort alltihop och förstås doften av rostat när smutsiga nikotinfingrar glider genom tjockt hår och förstör drömmen. Jag ska berätta; under solen, månen, stjärnorna och molnen, ja, under himmel och rymd. Ovan jorden, på gräs och sten, där vandrar själar. Mina fötter tog mig ända hit, genom hålet i mitt hjärta, på iskalla fötter och nu tänker jag inte gå längre. Jag vägrar av ren idioti.


tio sekunder i skräck över att inte få vara ensam.