Min kropp väger dubbelt så mycket mer än vad jag klarar, min morfar har prestationsångest och ångest över att knappa in saker långsammare, jag tror jag förstår honom. Min vardag är fruktansvärt långsam, jag vill bara att den här helgen ska vara över, att det ska bli tisdag.

---

Du blev vuxen så fort, minns att jag grät. Men du har redan glömt allt det där.
Jag är fortfarande här. Stilla min nyfikenhet, du växte ifatt min osäkerhet.
Du som redan har sett allt det. Hur kan du vara så säker på ditt svar?
Hur kan du vara så iskall ren och klar? När det finns platser i Vintergatan kvar
som vi aldrig får se.