Kan inte sova igen. Jag är stolt över mig själv för att ha skrivit i bloggen så mycket.
Jag känner mig nästan lite besatt utav den. Jag minns den tiden i mitt liv då jag inte brydde
 mig så mycket om internet, den här tiden var ca två år sedan. Internet var så tråkigt,
nu är det en drog, för ingenting annat händer i mitt liv, eller jag vill inte att något ska hända i mitt liv
jag har massa saker att ta tag i och jag orkar egentligen inte, jag vill bara att allt ska gå på räls.

Jag vill ha massa tid för mig själv och min kudde. Jag har egentligen 6 kuddar, men bara en favorit.
Den luktar proffs-hårspray. och dolce gabana? vet inte, är inte så insatt i sånt, men det luktar ju gott.
jag har en jättefin kläning på mig så är lngre än mig så jag måste ha ett snöre runt midjan för annars snubblar
jag och slår mig och då får jag blåmärken och blir ful och jag behöver inte bli fulare än vad jag redan är
så onödigt och ovärt, fast egentligen vet jag ingen att vara snygg för, mig själv kanske?
Men jag har ändå redan bestämt mig. Om jag är ful och luktar äckligt, då låter folk mig vara?

Jag ska åka till indianera och bli shaman, det vill jag.. kanske om fem eller sex år blir bra.
Det finns nog ingen därute som mig, som gillar samma saker och har samma humor.
Och jag är inte tjejen som folk blir kära i heller, jag har alltid varit den som man träffar innan man blir
kär i någon. Jag skrämmer folk, med flit och sen ligger jag i min säng och undrar varför jag är
så ensam och varför ingen vill ha mig, mitt livs ironi. Fast nu låter jag patetisk, det här kanske händer att jag tänker så typ en gång i månaden (konstig mening) i typ en sekund och inte alls på ett patetiskt sätt utan mer att jag är så jävla awesome att jag borde ha ett helt pack av killar nedanför mitt fönster som sjunger cheesiga serenader för mig.

skål för sängen!