Jag ha precis blivit klar med den filosofiska uppgiften, jag ska gå och ta en alvedon.
Jag tror inte jag har haft såhär svårt för att skriva någonting någonsin i hela mitt liv!
Jag brukar vara jättebra på att analysera saker, många av mina vänner säger t.o.m. att jag är överanalyserande...
Och ja, jag älskar att analysera sönder saker, finns så många möjligheter i allt, men man blir ju inte klok av det, det är väl det enda.

Iaf, det jag skrivit om nu är ansvar blablabla, man blir ju dum i huvet av att analysera det, det kan gå hur långt som helst och plötsligt tänker man på något helt annat än vad det egentligen handlade om. Jag var tvungen att läsa texten minst 20 gånger för att se vad det handlade om och sen det jag själv skrivit för att se så att jag inte flummat ut för mycket.
Det som är jobbigt och svårt är att om du analyserar en mening och får fram något vettigt utav det så finns det minst 5 andra aspekter, synpunket och/eller tillägg som är extremt viktiga för att det ska bli fulländat och inte bara en  massa rappakalja. När man väl försöker klura hur man ska sätta ihop allt det här till en fullständig och förståelig mening, det är då man fullständigt tappar bort sig och man måste börja om från början...

Ibland undrar jag om jag kanske är för dum för universitetet.

tjoflöjt.