Paris som det varit.

Första dagen och champangen flödar och jordgubbar fylleslag vackra toner. Svart sedan folkmassaor i avlånga tuber konstiga kroppsbehåringar världen snurrar till tequila studenter och genmodiferingar tar oss till främlingar sömnen som kommer som en vän. vaknar jag sparkar på dina knäb ingen respons och jag delar ut ett iskallt straff. jakt efter mat en säng lite vila champangen flödar igen vi tar oss ut på trasiga fötter. Mörkret musiken tystnar allt som man kan uppfatta är små lyktor av röttljus, klirret från glas och skrattet från människorna. pengar pengar pengar och en folkmassa främlingar utan ansikten och namn. ett berusat skratt på bordet dansen och vackra ljus. vaknar av trycket innanför pannbenet trötthet. Mer främlingar jorden snurrar svarta luckor. blinkande ljus som eldfugor av blått grönt rosa i kontrast till starkt gult. valfärden som leds av små ljus på marken. saker man ska se innan man dör och tillbaka där vi började. nu är det inte mycket kvar.


 


Paris dag LOL

nu ligger jag och john och skrattar i sängen, vi åkte taxi för 10 euro igen idag, vi var på club. med snyggisr, negrer med stora läppar , john blev kåt. vi träffade jävlig ful och äcklig bäver, ahhahaha. john lämnade mig på klubben ensam med alla pimps, jag dansade på bord, men john stack och jag var ensam. sen hittade johgn mig ute, lite random, han tar nkort på sthärt, vi är jättefulla. hotellrum!! sushi imorn för john var dum!!

Paris

Det var relativt smärtfritt att ta sig hit, inga komplikationer och sånt. John kvider och stönar inne i duschen.

Paris är fint, väldigt fint, men kanske ett av dem galnaste ställena jag varit på (och jag har varit på galna ställen)
Notisar om Paris:
1. Alla kör renault, peugout eller citroën.

2. Idag såg jag en tant (med konstiga tantkläder och hela köret, en mormor-tant) som körde en taxi.

3. Jag har fortfarande inte fattat att jag är i Paris.

4. Vårt "hotell" ligger i nån jävla kåkdel av paris. john är för lång för sängen som utgör det mesta av vårt lilla rum.
vi har ställt ut alkohol på våran franska balkong och våran garderob föll ihop. vi har jättefin utsikt i alla fall... NOT.

5. Dem har väldigt, väldigt specifika butiker. Frysdisks-butiken, vitrin-butiken som bara har vitrin skåp av samma modell. en butik var fullproppad med massa elektronik av olika bruk, en annan hade typ tre kylskåp, osv med konstigheter, det finns ingen balsam heller..

6. Jag har riskerat livet minst 5 gånger idag för att trafiken här är insane, blev nästan överkörd på trottoaren av en moped.

7. sjukt vackra byggnader.

nu ska jag dricka iste!

gokväll.

fascination ends

min största ångest min sämsta vän ensamheten. något konstigt hände jorden snurrar åt fel håll och allt blir paradoxalt i mitt huvud. sånt som överensstämmer med verkligheten känns inte alls som på riktigt och det som bara är fantasi blev som en tragisk parodi att berätta för barnbarnen. allt jag kan minnas är toner i metall som fyller alla hörn av rummet ett snett leende som om du vore fan själv och trasiga strumpor. frätande trots alkohol. jag kallar det för helvetet.


tillbaka till samtiden?

ibland glömmer jag bort och försvinner in i min purbetala period av ångest ilska. helvete för förändring och helvete för vad det gör med en.

Jag sätter på lite Yann Tiersen, säger mannen på spanska i olika toner, tänker att så är ju mitt liv också, tänker på dig, tänker på allt.

Det var vår när jag vaknade, framtills jag kom på att det inte var det, sucky sucky life I'm living, var min nästa tanke. klarar inte av hösten mer, det är ju bara för mycket! och varför vill jag att det ska vara vår? jag hatar våren! för att sen hatar man hösten ännu mer. jag kommer alltid förstå vad jag menar. shit. sen tänker jag att det helt enkelt beror på mig själv. vilket jag kom på precis nu är sant :(


burn it down.

jag känner min steg tillbaka att känna hur det ska kännas när det känns som det känns och att äntligen känna rätt. att inte falla över som en kloss som kväver. jag lär mig att vara rädd utan att vara rädd och att inte slänga mig ut på suicidemissions (tack counter strike!). jag har hittat ett virtuellt sätt att dö på och plötsligt känns kedjerökning inte så farligt längre även om jag dör lite inombords varje gång jag känner lukten av bränt plast pressa in genom näsan och ner i lungorna. i mitt huvud har jag målt upp en bild av dig när du går iväg och du inte ens vänder dig om det känns okej.

jag slutade bry mig även om jag ville. det är som att en bit av mig dog och jag ville att den skulle göra det.




sväljer luft i rädsla av att drunkna i badrumsgolvet tunna naglar som skrapar mot halt porslin helgångest och nergångna barer. inte denna helg.

gå tills någon skjuter dig
gå trots att dem säger nej
gå tills benen sviker dig
gå tills hjärtat öppnar sig




kringelkrokigaspritlöften

Snärjande konstigheter och gott o blandat. jag hade lite svårt för tårar värda mer än ord som en tid som brann bortslösade sekunder lättnadens beröring.
SNART PARIS.


fever

Jag kan känna smaken av sjukdom varje gång jag hostar, det är som kallbrand i slemmet, det är så äckligt. Jag verkar ha missat all ny musik som man ska lyssna på när man är i min ålder och lever i min tid, jag verkar ha fastnat någon annanstans.

läser om mina vänner, dem har det bra. jag är glad att det går bra för dem. Lyckas med att flytta till ett annat land, träffa kändisar, bli kändisar, börja tro mer å sig själv.  det är bra.



Crystal Castles – Not In Love


summer 78

hittade mammas gamla örhängen




this charming man

är nog den ensamnaste flickan i norrköping nu. och varför i helvete går jag som ett fyllo över alla övergångsställen? jag la mig i frostigt gräs i parkerna som blir som ödeöar så här års. jag frös lite men det var okej. jag är sjuk jag har hosta men det är okej. om du hade kommit och plockat upp mig så hade det också varit okej. jag gör allt baklänges, rör mig baklänges. yrar yrt i novemberyra, för min värld är okej. spara en plats i ditt hjärta åt mig.


2år, 10 mån, 19 dagar, 17 tim.

kroppar som darrar i takt till stjärnor glittermark grus vasst gummi mellan fingrarna. fartyg stora som drömmar som svävar över svart vatten. andedräkter som moln ekon av avlägsna ljud. fångade blickar av ärlighet du och ditt sätt att se världen. som magiska beröringar som får tiden att stanna som frusen till is. den kallaste dagen i december var vår.

 


jagmåsteläramiggåraktsnart.

vackert färgat senapsgas fotogen i smäckert glas hjärtligt uttalad dödsdom fallskärms väska som är tom viskar onda saker rart snyggt designad handgranat du är jämt så positiv som ett leende med kniv

men ändå går jag åt ditt håll



somewhere along the lines..

But you just couldn't understand the funny feeling of someone breathing all over you all the time. How long hair fell like, like feathers around her shoulders and sure you can fake it for a while, all you can do is smile. I guess thats how they play, the most ridiculous, repulsive games. They like the ringing, the sound of tears from a box made of steel, how it makes them feel. and I really don't understand why you would want to go back, when you know how it ends. Somewhere along the lines, you should have figured it out by now.


upp, ner, repeat.

jag sliter det lilla som jag kallade hopp. det sliter i mitt hår. jag sliter mitt hår och falska toner om den bästa tiden i ens liv. men bara snälla låt mig få dö nununu. jag har kysst dig men aldrig kysst dig. jag menar verkligen kysst dig. lite som kung midas, allt jag rör blir till moln.

Vi ska åt samma håll kompis.




svart som natten

ibland undrar jag om du ens bryr dig.



littleblackdoor

deep deep in the corner of your mind there's a red room with a black door with a white door knob inside the room you find midnight blue satin curtians no windows and behind the curtains there is a man with a hat upside down smoking a joint smiling from ear to ear and he says " throw yourself out while the future's not set" then a voice as from invisible speakers talking mumbling words cruisading across the room " I think I lost my word, I feel as if I'm losing my words, am I losing the words?" you fall on the floor and thats when you realise you're losing it



likgiltighetsuppsåt

Mormor kommer in i rummet, jag vaknar och påminns om kylan, drar upp täcket till hakan, hon säger nånting om lampan och ljuset, ett sömnigt leende krusar mina läppar, jag vinkar lite lätt åt henne, mormor går ut.


RSS 2.0