jag vet hur man sårar sig själv.
Så var det så. Dem satt runt det blåa bordet i köket som var upplyst av det sterila ljuset som kom ifrån den billiga IKEA-lampan. Självmords-söndag och två shotglas med mintu hade ställts på bordet. Dem behövde lite värme i magen, i hjärtat, "jag behöver en kram" säger hon, fast ingenting är fel. Sedan krälar de ut, ut ur sina skal. Några blinkande ljus senare och hon står i mitten av rummet i tonårsdrömmen och önskade att hon fick se när magin fick hennes ögon att skifta från blått till grönt till rött. till svart. Hon önskade att hon fick vara 15 igen och att allt var första gången, inget kändes så hemskt då. Nu kan allt vara sista gången. Dem pratar igen, den ena bättre, den andre sämre. Om man ändå hade något, något som var kristallklart.
när man röker får man kompisar
jag är trött på att vara en löjlig fantasi. jag skakar för att jag vet och jag borde inte. för jag bryr mig inte eller jag vill intala mig. vill sätta igång med min dag. har ätit panpizza och är trött på livet. jag har varit bakis i 2 dagar. jag vill bara att det ska gå över. min lugg har växt över ögonen, jag kan inte se.
Solna by night
inte så vackert.
val och kval
jag går ut tar en cigg tar ett steg står inte i vägen känner känslan känner kylan ensamheten kryper in igen helvete att det ska vara så bara för att man inte tränade en dag känner känslan av att känna det oundvikliga försöker förstå hur det var igår försöker minnas att förstå ett glas två glas tle glas fibla glas det försvinner igen ensamheten kryper på ögonen stirrar tungan fastnar hjärtat har fastnat sedan orden i tankarna som låter rätt men försvinner försöker fortfarande minnas hur det var igår försöker gå rakt igen men jag klär så bra i dina tankar och ensamheten tränger sig på igen jag försöker fortfarande jag ringer men helvete vad svårt och tankställningarna mot sig själv att hela tiden gå rakt precis som igår jag försöker förstå men det tar stop där någonstans och så ensamheten igen det tränger sig på minnen från igår fastnade någonstans som man gör ibland ser ljusen som reflekteras i mitt inre jag glömmer orden som jag ska försöka mig på för att minnas hur man förstår och ensamheten tränger sig på. ett.två.tre.fyra. Helvete.
du och jag kan få evigt liv
om jag fick säga precis vad jag ville, skulle jag nog säga att det var oundvikligt. lika oundvikligt som att årstiderna skulle förändras. i mitt hjärta kom äntligen våren och jag kommer aldrig ångra någonting. du kan få tycka precis vad du vill, jag kommer ändå vara glad. Det var länge sen jag kände mig uppslukad, för jag vet jämt hur jag ska svänga, men denna gång gled jag på hal is. synd att jag är så feg.
men den chansen är skrämmande liten.
är det för mycket begärt?
jag ska krossa allt. jag har varit alldeles för tolerant, låtit människor få leka med mina känslor, trampa på mitt hjärta. gett alldeles för mycket tillit till folk som bevisat att dem inte förtjänar det. tack, det här var allt jag behövde för att kunna slå mig fri, för att bli den jag var. jag har förlorat 3 år på att idealisera skit. (hur känns det att ha krossat en människa i små bitar?). jag känner mig korkad, men nu kan jag i alla fall tänka klart, koppla upp mig själv till verkligheten. du har bränt din sista bro nu. det är en konstig känsla det där. Att vara så arg, men ändå så fruktansvärt jävla glad.
no more mr. nice guy.
februari stjärnor
skummar igenom där tårar en gång förvandlat ord till otydliga figurer. det är som att flyga. hur liv förändrats i vacuum av förvridna ideal. ögonen som fastnade på en ryggtavla, kan det vänta tills imorgon? sagor om rökridåer, men jag orkar inte bry mig om sån skit längre. sensommardagar, lära sig hur man förlorar. ett leende vissnar, vittrar bort och får ansiktet att falla sönder och samman. ögon som krossar allt. den bortglömda poeten. nej, han hade levt alldeles för promiskuöst för att få kallas för poet och allt jag kunde tänka på var järnvägsspåren och tågen. gräver bland papper, söker ett mönster, har jag missat något? det känns svårt att tro att man suttit ihop en gång, att allt har varit stjärnstoft. när blev jag så känslokall? jag har lärt mig nu. jag krossar fönstret och äter upp skärvorna. någon gång måste man ju lära sig leva i samtiden. jag glömmer bort att andas ibland och på nätterna kan jag inte sova för mitt hjärta slår ojämnt. utanför fönstret lyser röda neonljus, gula ljus från tågen som rullar förbi och jag tänker att det är så pulsen ska slå. försöker minnas hans tunna röst, men orden försvann mellan sus, dus och gula ljus. en gång bröt han båda händerna och på köpet fick han en streckkod på pannan (istället för pärlor). livet är väl inte detsamma som det hade varit. jag skrattar som för att tänka högt; Du Har Så Fel. Äntligen.
kognitivt skrivande
gamla vänner, nya vänner, bästa vänner, folk man känner, folk man inte känner, ta sig vatten över huvud, flyta med strömmen, lära sig nya begrepp, lära sig att lära andra första begrepp, lära känna sig själv, fokusera, studera, lära sig förstå, jag förstår nu.
ska pussla lite, men inte idag.
krossat glas
krossar glas igen, krossar det mellan tänderna, måste svälja. maniskt, ingen kontroll, jag tar allt glas jag kan komma åt. krossa, svälj, fast jag vet att det är dåligt för mig. jag kan inte sluta, jag sväljer så mycket att jag känner mig helt trasig inuti. ni måste sluta följa efter mig, sluta säga vad jag ska göra. jag måste krossa glas igen. allt bara snurrar, som att bli ner-spolad och mellan ögonlocken skymtas ljusslingor, lakanen vrider sig, magen vrider sig. verkligheten har saktat ner så otroligt mycket sen jag flyttade till Stockholm. och här kommer solen.
I raise my head to heaven in curiosity I don't know what to ask for what has it got for me?
brister
det snurrar, allting bara snurrar och nervositeten växer, det känns som ett monster. utveckla pasta, kinesiska dynastin kors och tvärs. lära känna sig själv på mindre än en vecka, ta reda på något som kan få en att vackla, vad som gör en oprofessionell. mitt hjärta slår så det nästan exploderar. så ska man hitta nya vänner, någonstans att bo och läsa ut en hel bok på en vecka. sen är det dags för det verkliga livet.
åldersnojja
jag har varit ett nerv-vrak nu den sen senaste tiden och den känns bra och dåligt att jag har folk i samma båt.
vi är ensamma människor, men nu är vi i alla fall ensamma tillsammans. vi dricker rödvin och pratar om livets paradoxer. jag känner att jag är på ett bra ställe nu. bara tomheten som ligger där över att inte kunna bestämma vad man ska fylla det med, vad som är viktigt i ens liv just nu. det är det med friheten att det är ett enormt ansvar. det är så lätt att bara kasta bort allting, svårare att göra något som betyder, svårt att hitta det som betyder. och när man väl gör det så tar det slut och man vet hur det tar slut. med ett jävla kras. och det är därför jag är avskräckt ifrån det. men det är väl svårt att förstå kanske. jag var ouppmärksam och någonting försvann.
Säg att du förstår mig Nej vad menar du? Jag vill att du förstår mig Så vad menar du? Du gör det mycket svårare än det egentligen är Vad är min tystnad värd?
verkligheten?
det känns som att jag slåss mot en vägg ibland. jag undrar om det var det här dem menade när dem sa att livet skulle bli bättre när man var mer fri. eller kanske det är som jag tänkte förlänge sen, att det inte spelar någon roll och att det alltid skulle kännas som samma sak. jag undrar om något kommer förändras framtills Juli. jag är en jubelidiot och det svider att vara en. i mitt huvud svamlar det ord nästan lika mycket som ett fyllo svamlar och det hänger inte ens ihop.
en gammal fylle-anteckning som jag hittade (jag kan inte för mitt liv komma ihåg när jag skrev den).
"jag skulle kunna gå hem och sova nu,
lägga mitt huvud på kudden
och bara tänka på dig.
Jag önskar mig något magiskt,
ibland undrar jag om det är du.
Hon gillar att vi har solen i taket,
fast det nästan är natt"
en gammal fylle-anteckning som jag hittade (jag kan inte för mitt liv komma ihåg när jag skrev den).
"jag skulle kunna gå hem och sova nu,
lägga mitt huvud på kudden
och bara tänka på dig.
Jag önskar mig något magiskt,
ibland undrar jag om det är du.
Hon gillar att vi har solen i taket,
fast det nästan är natt"
oslotårar
sommar i Oslo är otroligt vackert, vackert och mina minnen är av ensamma sommarkvällar, rödvins-läppar, entourage. jag hade chansen och sumpade den. jag börjar ju glömma och det känns skönt, men det kommer alltid vara som jag sa, när gråten blandades med all rök och vi flydde. jag kan inte kontrollera det.
isgator
går på hala gator för att känna att jag har något att förlora (jag tänkte ändå ge bort det) sväljer kall luft istället för att andas (nej, jag är inte sådan) ett annat sätt att leva på nu, jag tänker på alla gånger jag riskerade mitt liv förra året (hur vet man annars att man lever?) om jag inte går rakt snart, så kommer jag gå förlorad (helvetet är här, finns det en himmel?) skrapar i gruset, suckar, nu röker jag alldeles för mycket igen (jag känner mig ändå svart inuti) jag vill komma bort nu, byta perspektiv, bli någon annan (skärp dig nu) hur mycket vågar man riskera utan att förlora sig själv? (nej, jag är inte sådan) jag kan känna sommaren krypa in (nu är jag sådär löjlig igen) jag har bestämt mig nu (jag är inte sådan) sväljer, suckar, går rakt igen.
in igen, ut sen
1. färgen som får allt att skimra som vatten i mörkret. 2. mystiska kratarar, upptäcka någonting man alltid undrat. 3. om hon och jag alltid väntade, jag kan säga att mitt huvud sprängdes för länge sen. 4. du är varm när jag är kall. 5. det är en festival i mitt huvud.
6. här kommer solen.
min tur att lämna osynliga spår
6. här kommer solen.
min tur att lämna osynliga spår
nothing gold can stay
jag låter vattnet rulla ner för min hud, låter värmen krypa in under huden. försöker att inte låta mig själv påverkas av den lilla svarta dosan. spelar farliga spel med mig själv i tankarna som glider någonstans söderut. jag var full men det känns som länge sen, vad spelar det för roll? rullar tummarna, vänder blicken neråt, det är lättare att ljuga för andra, svårare när man inte vill vara ärlig mot sig själv. jag har glömt bort det där, för jag tänker aldrig "aldrig i livet", jag flyter med tills det är försent. jag var full men det känns verkligen som länge sen, fast det skulle också kunna ha varit igår, mitt fladderhjärta fladdrade iväg, lägg din hand ovanpå, håll koll på den. jag är inte som dem, som dem som bryr sig, om sagor och sånt. perfekta början, lyckliga slut. Så när jag önskar, så önskar jag att få vara fri.
anteckningar 2010
jag sitter full i en park utomlands och jag hör inte hemma någonstans. någon måste mena något med någonting någon gång. det är så fel, så fel som något kan bli och andra kärleksförklaringar. du pratar ett främmande språk, du är så fri. jag vandrar bort nu, 10 minuter äldre, ut ur deras liv och kanske, men bara kanske, in i mitt egna. mitt hjärta fladdrar som fjärilsvingar en vacker sommardag under perfekta omständigheter, det är väl såhär det känns när man är fri. förlåt, våra kroppar var avdomnade, ostadiga, du håller mig hårt och jag hittar inte rädslan i dina ögon. året är ett jämt tal, det är tråkigt att hamna i ett mönster och vi har regn i håret. skärp dig. ibland glömmer jag vad du är, hur kan jag mäta mig med dig? dina ögon fångar upp ljus som bildar röda sjöar under ögonlocken, jag kan höra dig andas, känna dina varma händer. känner mig dum över dumheten i sig som fick mig att känna mig dum. ignorerar din värld av kvalster, damm och vinyl. det handlar om att fånga dem när dem inte förstår. i karikatyrvärlden. guld, silverstänken är avlägsna nu, avlägset. verkligheten som förvandlas till en avlägsen planet. och så du. försvinner in i atmosfären som sanningen du aldrig kommer fånga. det sprakar när du andas tungt, en trygghet genom genom plastdosor. berusande kyla från din rygg som en syndaflod som uppslukar sängen, saltkristallerna i ditt hår som glittrar från ljuset utanför fönstret när du skriver ditt namn på immiga glas, du älskar osynliga spår som du lämnar och sen försvinner du bland betongblock och bilar, jag kan se att du ler. jag ljuger för mig själv, att jag gjorde vad som helst. bara för kärlekens skull.
i can change i can change i can change
i can change i can change i can change
paniktårar
jag går in i mitt rum och det är kallt. jag somnar. när jag väl orkar har jorden vridit sig ett varv och jag befinner mig i den där extaskänslan som får hjärtat att öppna sig och släppa in varma ringande toner. sånt som ska påmina en om att man ingenting är. det handlar ju om att försöka gå rakt och inte vika av. det är väl bara att följa linjerna? jag följer hennes blick som fastnar på min hals, jag hittar på en ursäkt, en svordom i tankarna och sen när hon inte ser ler jag lite. idag är allt lite extra långsamt. jag vill skrika. tacka gudarna för rödvin och äckliga mozarellapajer.
som salt, fast, sött, fast beskt, fast surt, fast pyttipanna, fast nonsens eller alltså ingenting.
grannarna knullar igen, och tjaa, jag förstår ju. haha.
som salt, fast, sött, fast beskt, fast surt, fast pyttipanna, fast nonsens eller alltså ingenting.
grannarna knullar igen, och tjaa, jag förstår ju. haha.
det märks att man blivit gammal
lite fina minnen
mitt livs soundtrack
jag ringer och är glad över att få höra din röst fast den är iskall och det var då jag bestämde mig för att det inte fanns någon mening med att forstätta försöka så vad gör jag nu jo jag försöker hitta vad som helst som kan ge mig en kick och forfarande rastlöshet osv jag har i alla fall lyckats ta mig upp ur sängen men jag kan inte kontrollera mitt hopp mina drömmar jag kan inte äta jag kan inte sova jag kan inte göra någonting och fan där sprack ännu en spegel du lämnade mig vind för våg det var det bästa någonsin bästa bästa någonsin
sakta ner sakta ner annars kommer du köra in i väggen och vad gör du egentligen när du rider på vågen av gamla förlorade röda rosor och sen sköljer du bort allt på fest men tänk om du skulle röra dig mot kollisionen och inte missa det finns ju bara så mycket att dölja om sig själv innan det spricker som ljudet av ditt skratt som skär igenom atmosfären
hur fan kan du vara så säker på dig själv du förstör förstör det finns ju fortfarande platser kvar någonstans i oändligheten så tala aldrig om för mig att det inte går jag var bara 19 år för inte så länge sen varför skulle 20 vara annorlunda jag trodde verkligen att du hade det men kom ihåg mig när du känner dig fast frusen kom se vad som finns kvar av mig vad som finns kvar av mig då
ensam med alldeles för mycket genorösitet teatermasken av hostilitet attraherar angreppen som sker ofrekvent och dem som kom för att besegra behöver styrka men skadan stannar kvar samlas kan fortfarande röra honom till tårar behöll något slags sinne för humor jag tänker på dessa dagar när jag vaknar från mardrömmarnas land
och du inte är där men jag är inte kär
så hur många har kollat och återvänt jag kan inte hålla emot måste röra mig fast jag inte borde som något vackert giftigt spännande farligt äckligt grasiöst och ouch du svider i mina ögon baby kom in till min värld så jag kan visa dig hoppa ner i min säng så jag får lära känna dig men begär inget för det finns inget jag kan ge dig
han tar av sig tröjan han är skapad som en gud och hennes läppar sprack nu blöder hon ihjäl du brände hål där någonstans och min dröm är din det var så som dem sa (det kallas svinn) det känns som jag har feber och jag skulle vilja glida som du tänk att få vara så hal att jag snubblar över allt du säger och jag skakar när du försöker förstå mig jag är en uttråkad ängel och du en djävul som menar väl kan det bli bättre
nu ska jag gå gå tills hjärtat öppnar sig jag går utanför och jag ska skrika så att alla hör att jag är en sån som klarar sig och det finns inget här som skrämmer mig så jag kysser sagorna farväl och låter golvet öppna sin famn för jag är allt men jag är inget när det kommer till skotten i turin och det fanns inget mod när jag ville be dig bli kvar för jag har för många hål i huvudet för många hål i hjärtat
nu är det nog nu måste gud uppfinna något nytt som gör det lätt för dem som väntar för dem som faktiskt orkar vänta när jag är ensam i mitt rum och drömmer om dig vad kan jag göra och här har du varsågod mitt hjärta på ett silverfat lite sommar på det här och det hade varit perfekt
lyssna så kanske ni förstår
sljfsö
PUNKT
"you're useless, you know that?"
den sitter fast mellan mina revben.
våren som kom tidigt
det påminner så mycket. dem gångerna man satt i bilen, den mörka himmelen och orangt ljus som smeker ansiktet och förvandlar ögonen till koppar var femte sekund som bilen kör förbi lyktstolpen. tankar om kärlek i ett hav av hat. ungefär så. tankar som får mig att vilja brinna upp inifrån. jag orkar inte längre förstå mig själv, så jag tänker inte göra det heller. jag glömmer bort hur bra vissa saker kan vara. det skulle ha varit en magisk kväll och ändå drar jag mig till hörnen med ett krampaktigt grepp om flaskan och letar efter små kryphål, så att man kan fly en stund. jag fick en önskan, men jag kunde önska det jag vill ha allra mest. så jag önskade mig något annat, samma som jag önskade när jag frös fast i parken. och fastän ingen vet något om sådant där, så kommer det bli bra.
