jag ska krossa allt. jag har varit alldeles för tolerant, låtit människor få leka med mina känslor, trampa på mitt hjärta. gett alldeles för mycket tillit till folk som bevisat att dem inte förtjänar det. tack, det här var allt jag behövde för att kunna slå mig fri, för att bli den jag var. jag har förlorat 3 år på att idealisera skit. (hur känns det att ha krossat en människa i små bitar?).  jag känner mig korkad, men nu kan jag i alla fall tänka klart, koppla upp mig själv till verkligheten. du har bränt din sista bro nu. det är en konstig känsla det där. Att vara så arg, men ändå så fruktansvärt jävla glad.