Så var det så. Dem satt runt det blåa bordet i köket som var upplyst av det sterila ljuset som kom ifrån den billiga IKEA-lampan. Självmords-söndag och två shotglas med mintu hade ställts på bordet. Dem behövde lite värme i magen, i hjärtat, "jag behöver en kram" säger hon, fast ingenting är fel. Sedan krälar de ut, ut ur sina skal. Några blinkande ljus senare och hon står i mitten av rummet i tonårsdrömmen och önskade att hon fick se när magin fick hennes ögon att skifta från blått till grönt till rött. till svart. Hon önskade att hon fick vara 15 igen och att allt var första gången, inget kändes så hemskt då. Nu kan allt vara sista gången. Dem pratar igen, den ena bättre, den andre sämre. Om man ändå hade något, något som var kristallklart.