jag sitter full i en park utomlands och jag hör inte hemma någonstans. någon måste mena något med någonting någon gång. det är så fel, så fel som något kan bli och andra kärleksförklaringar. du pratar ett främmande språk, du är så fri. jag vandrar bort nu, 10 minuter äldre, ut ur deras liv och kanske, men bara kanske, in i mitt egna. mitt hjärta fladdrar som fjärilsvingar en vacker sommardag under perfekta omständigheter, det är väl såhär det känns när man är fri. förlåt, våra kroppar var avdomnade, ostadiga, du håller mig hårt och jag hittar inte rädslan i dina ögon. året är ett jämt tal, det är tråkigt att hamna i ett mönster och vi har regn i håret. skärp dig. ibland glömmer jag vad du är, hur kan jag mäta mig med dig? dina ögon fångar upp ljus som bildar röda sjöar under ögonlocken, jag kan höra dig andas, känna dina varma händer. känner mig dum över dumheten i sig som fick mig att känna mig dum. ignorerar din värld av kvalster, damm och vinyl. det handlar om att fånga dem när dem inte förstår. i karikatyrvärlden. guld, silverstänken är avlägsna nu, avlägset. verkligheten som förvandlas till en avlägsen planet. och så du. försvinner in i atmosfären som sanningen du aldrig kommer fånga. det sprakar när du andas tungt, en trygghet genom genom plastdosor. berusande kyla från din rygg som en syndaflod som uppslukar sängen, saltkristallerna i ditt hår som glittrar från ljuset utanför fönstret när du skriver ditt namn på immiga glas, du älskar osynliga spår som du lämnar och sen försvinner du bland betongblock och bilar, jag kan se att du ler. jag ljuger för mig själv, att jag gjorde vad som helst. bara för kärlekens skull.

i can change i can change i can change