det känns som att jag slåss mot en vägg ibland. jag undrar om det var det här dem menade när dem sa att livet skulle bli bättre när man var mer fri. eller kanske det är som jag tänkte förlänge sen, att det inte spelar någon roll och att det alltid skulle kännas som samma sak. jag undrar om något kommer förändras framtills Juli. jag är en jubelidiot och det svider att vara en. i mitt huvud svamlar det ord nästan lika mycket som ett fyllo svamlar och det hänger inte ens ihop.

en gammal fylle-anteckning som jag hittade (jag kan inte för mitt liv komma ihåg när jag skrev den).

"jag skulle kunna gå hem och sova nu,
lägga mitt huvud på kudden
och bara tänka på dig.
Jag önskar mig något magiskt,
ibland undrar jag om det är du.
Hon gillar att vi har solen i taket,
fast det nästan är natt"