du kan
det är över nu och jag får äntligen andas igen. jag är rädd för att det ska ta slut. molnen verkar lättare än vanligt. ljuset mjukare. lugnande medel. smutsig natur. en och en annan alkis. plastblommor och Hannas Bar. tunnelbaneljus och trötta ögon. varje dag ett steg närmare men det är bäst att låta bli.
det går en osynlig gräns
det ligger fimpar på golvet.
ljusfläckarna framför ögonen gör det svårare att se.
mitt huvud är fyllt med anteckningar från gårdagen.
vad var det han sa?
i mitt huvud förvandlades en fantasi till någon slags mardröm.
jag vaknar med minnen om fotografier och askar.
längst bak i huvudet förvirring men den tåls inte att tänka på.
när man är full är skillnaden mellan verklighet och fantasi hårfin.
det snurrar under fötterna.
rör mig långsamt fast jag försöker röra mig snabbt.
hinna slinka iväg.
försent.
fastnade där igen och zickzackade mig ut i verkligheten.
fast inte hem.
jag räknar tre fyra fem.
det är inte slagen som känns.
det går en osynlig gräns
Kommentarer
Trackback
